pretentiöst

Fuck. You.

Fuck you. Fuck you. Fuck you.

Fuck vardagsrasism.

Fuck fåniga uttryck såsom; "främlingsfientlighet"

Fuck ché-t-shirt-vänstern.

Fuck tråkiga.

Fuck för fint väder.

Fuck att sakna.

Fuck mode, men framförallt, fuck fucking indieskit. 

Knulla den satans indietrenden. Dra åt helvete med att alltid måsta följa med i skit. 

LIVSKONSTNÄR LIVSKONSTNÄR LIVSKOSTNÄR

Jag lever ej som jag lär

Längre fram kanske jag kan vända mig om 

Om det är tillräckligt mulet

jagtänkerintevaracool

Jag tänker försvara allt.

För jag är genomtänkt.

Och åt helvete med ogenomtänkt, oförståeligt dravvveell.

Jag vill bli författare.

Nej jag vill skriva i alla fall.

Jag är intelektuel. I N T U LE K T U E E L L U

Jag är inte nörd, jag är sunt förnuft personifierat.

Jag är mångsidig.

Jag är allbegåvad.

Just just nu vill jag starta en slagsmålsklubb.

Det är London klockan fyra inatt men här är det redan disigt.

Man är inte snygg. Ibland är man det och iblandär man ful.

Fast vissa är vackra hela tiden.

Jag har ganska få vänner. Nej, jag har inte nojjja, jag känner inte "åååå jag behöver ha 45 ytliga vänner för att typ alltså, annars, öh facebook, nånting, vänner alltså fattaru?". Jag skulle bara vilja ha lite fler vänner. Fast jag gillar att vara ensam också. 

Äntligen.

Kålhufvudet en vecka har det varit. Bad och sol mest. Ganska underbart men jag var inte på humör av någon anledning. 

Semester

Det var.'

Johanneslisa, albincecilia, mammapappa, självmordsbenägen kasper.

Kräfta faktiskt gott.

Avslitet armband.

Massa nya kläder.

Bara fint väder. 

Alla besatta av att det var så fint väder.

Maneter.

Gummibåt.

Sällskapsspel.

kulmusik i bilen.

Arg kasper ibland.

Jag älskar hösten. Hösten är min. Jag älskar när de där första vindarna kommer. När löven faller. När allt blir brungrått men stillsamma färgavbrytningnar. Tid för filosoferande. Kyligt och eftertänksamt. Jag är för trött för att skriva någonting vackert, men hösten är vacker i alla fall. Så då vet ni.

Jag är för trött för det här egentligen.

Men jag åker inatt. Det sa jag. Det blir inte så fint den här gången. Det är någon slags övergångsfas tror jag. Jag vet inte om det bara är här eller allmänt också. Men vissa saker hoppas, hoppas, hoppas jag att de får vara kvar. 

Jag vill ha långa fingrar, jag vill vara mystisk, jag vill spela piano, jag vill vara än bättre på just det här.

Jag vill inte börja skriva sådär obegripligt men jag vill ta bilder och berätta sådär mysigt. Men jag kan inte det. Jag kan inte skriva sådär fint och trevligt om hur jag haft. Om hur mysig stämmning det var. Antingen är jag kall (i motsats till emotionell), eller så har jag slutat uppleva sånt, eller så gör jag inget spännande, eller så har jag vuxit ifrån det. Det är kanske såhär det är att bli vuxen. Och det kanske hör tonåren till att tänka.

Ni ska veta att en del av allt jag skriver är självklart för mig men rapakalja för er. Så vill jag egentligen inte att ded ska vara, men det blir så mycket förklaringar annars. Jag styr inte riktigt över det här ska ni veta. Skrivandet alltså. Det styr litet av sig självt.

LEVNADSKONSTNÄR LIVSKONSERT ROYAL ALBERT HALL

ANTIPANDA

För oss som är för unga för att uppskatta ett band där sångaren är alldeles för gammal, fansen blivit tjocka, sångaren måste vara åtminstone halvt tondöv, trummisen är medioker och den enda egentliga talangen, gitarristen, tar livet av sig. Fast satan vad gitarrbitarna är snygga,

För oss som går på vad som känns rätt inte vad som är rätt i förhållande till andra. Men ni som lyssnar på någon sorts metal eller proggrock är ändå inte välkommna. Fuck you.

Men seriöst hörni. Åter till strukturen tror jag. Fast vi får se. I alla fall, återigen;

Jag och min familj har åkt bil ner från Umeå till Göteborg. Typ. Först stannade vi i Avesta och hälsade på en annan familj. Sen åkte vi vidare till Lerum, där min farmor och farfar bor och även där jag befinner mig nu. Efter att ha uppehållit oss i Lerum i en knapp vecka, och under den tiden varit in till Göteborg och flr min del inhandlat en del kläder åkte vi ut till vårat, och en massa andra släktningars, sommarställe. Kålhufvudet. Det är en drygt två hundra år gammal byggnad, eller ett par byggnader, ute på en egen liten ö på tjörn. Det är alltså västkusten vi pratar om. Alltså väldigt fint. Om ni vill se bilder från själva kålhuvfudet så finns det på min bilddagboken; GENERALIDEA, någon gång kring påsk. Sen kom vi tillbaka till Farmor och Farfar i Lerum. Nu ska vi åka iväg till London. Närmare bestämt om typ sex timmar. Jikes. Jag får ta och sova sju kvart i timmen. Det brukade min pappa säga när vi var uppe länge när vi var små. London blir nog phett. Fast hade velat se thekillers, och hade velat vara skillad och sneaka in på häftiga indieställen. Till skillnad från Inneställen. Bwahahah.

jag skulle vilja ha fler bilder på den här bloggen. Det kanske löser sig om jag skaffar en Iphone.

Din eviga stjänra på natthimlen. Om jag får. -- Livskonstnären och astronauten.