pretentiöst

Jag mår otroligt konstigt. Allt vibrerar och jag sitter typ inuti min kropp. Det är svårt att förklara men det är jättekonstigt. Det känns lite som att jag skulle kunna styra världen med tanken.


Någon dag när jag är modig nog ska jag undersöka det vita som flyter om kring i vattnet i den oranga skålen i trädgården. Någon dag.




Erik satte sig ner vid matbordet. Sen sträckte han sig efter saltet.
- Vet du vad jag kan göra? Sa plötsligt Sara.
Erik ignorerade henne och hällde allt sallt från det blåa saltkaret ut på bordet. Saltet bildade en liten prydlig hög på det vackra, ljusa, ekbordet. Sara grep tag i köttkniven som låg kvarlämnad på bordet och betraktade salthögen en stund med kniven i handen.
- Får jag se på din hand? Frågade Sara.
Erik lade högerhanden på bordet bredvid salthögen. Sara gick fram till bordet och placerade kniven så att spetsen balanserade på Eriks hand, och höll fast den med tummen och pekfingret. Erik ryckte till när den vassa spetsen trycktes ned lätt mot huden av knivens egna tyngd.
- Vad kan du göra Sara, vad kan du göra? Sa Erik.
Sara struntade i honom och gled med tummen och pekfingret längs knivens skaft.
- VAD KAN DU GÖRA SARA? Skrek Erik.
- Varför kan du aldrig svara Sara? Snyftade Erik, vars skrik hade övergått till gråt.
Långsamt tog Sara tag i knivens skaft med båda händerna och granskade noga sina händer. Sedan vägde hon över på kniven och tryckte ned den genom Eriks hand och naglade fast den vid ekbordet. Sen gick hon ut ur köket gråtandes.








Jag tror att jag ska övergå till att blogga lite mer normalt hädanefter. Det är skönt, och det är ju fan bara helt fucked att hålla på såhär. Men jag kanske ska byta namn på den. Jag gillar astaggadastronaut men det känns inte riktigt rätt längre.