pretentiöst

Sista riktiga skoldagen nästan. Med språknationella. Och annan skit.
Grubberevyn, nattinen.
Rebecka.

Jag cyklade hem från grubbe. Det är dimma inatt. Allt ligger sådär skönt tungt och lungt. Jag cyklade genom staden. Björkarna hängde ner över gatan och ljusen från teg speglades i älven. Det var knappt någon på stan. Utom jag. Jag och skyltdockorna. Jag undrar hur det skulle varit att gå på grubbe. Jag tänker inte ljuga, jag längtade nog bara efter att stå på scen, jag ångrar inte direkt att jag gått på haga. Jag undrar vad som hänt om man gjort annorlunda val. Eller om man gör annorlunda val.

Jag ska tydligen skriva något slags tal till avslutningen kanske. Bara så att ni vet.
Sen ska jag iväg också. Imorgon. Tidigt. Urix. Blir nog bra.

Mina händer skakar. Och jag kan höra hur det droppar i handfatet två våningar upp. Drip. Drop.p.p.
Jag är nog trött.

Vet nivad jag tror. Jag tror att tankesättet som säger att man inte kan tycka synd om sig själv eftersom att andra har det värre är farligt.

Vet nivad jag tror. Jag tror att folk som bloggar om sitt privatliv men skriver så att ingen utom de sjävla förstår är idioter. Människor som skriver kryptiska meddelanden i stil med; "hatar dig så jävla mycket för allt du gjort", eller; "jag kan inte glömma bort dig", eller liknande, borde hängas.

Är borta till på Söndag. Kan förmodligen nås på mobilen.






Dagens låt: Suspicious minds
Dagens uppdrag: Hångla med en främling. Om ni lyckats till på Söndag, och länkar till bildbevis på eran blogg, så får ni ett hemligt pris.
Dagens stulna åsikt: Det hade varit sjukt coolt att vara bra på en sak. Världsklass-bra. Pianist, eller sångare, eller författare, eller matematiker. Vad som helst egentligen. Om man var sjukt bra på det.